Vi kollade på lägenheten idag, och den var perfek! Så himla fin och bara 3 minuter från tunnelbana. Me like! (för jag har dåligt lokalsinne, eller nä förresten, jag saknar helt lokalsinne). Japp, inflyttning fredagen den 13/11. Jo jag vet, men jag är inte vidskeplig.
Blev fyra bh:s rikare idag. Lindex ligger mitt emot och skulle bara kolla lite, men när de har bh:s i min storlek så passar man på! För då får man dem till bra pris. Annars är det Twilfit och Sköna Under som gäller, men då får jag betala för en vad jag nu betalade för fyra. Det är ganska sjukt att det anses som ett ideal att ha större bröst, men helt omöjligt hitta bh:s i sådana storlekar i normala butiker (HM är det bara att glömma. Där tror man att alla flickor har mellan A-C, ev. D, ngt annat existerar inte.) Fast de kanske antar att alla som har större storlek än C har silikonbröst, och de står ju mer eller mindre av sig sjäva. Ja, så kanske det är!
Men visst är det kul att shoppa, kanske därför jag älskar Sophie Kinsellas böcker om shopaholicen Becky. Glöm filmen, böckerna är sjukt mycket roligare. Ett exempel:
(Brev från banken)
Bästa mrs Brandon
Tack för er ansökan om vårt Guldkreditkort. Vi är glada att kunna meddela att er ansökan har beviljats.
Som svar på er fråga kommer kortet att skickas er hemadress och det kommer att se ut som ett kort. Vi kan inte ”maskera det till en tårta” som ni föreslår.
Vi kan heller inte arrangera någon slags avledninsmanöver när det kommer.
Kontakta mig gärna om ni har några övriga frågor. Vi hoppas ni kommer att uppskatta de fördelar ert nya kort har.
Med Vänliga Hälsningar
Peter Johnson, kreditansvarig.
Jag tycker i alla fall det är klockrent! 
Denna är hämtad från samma bok, ”En shopaholic får en syster”.
Becky och hennes man Luke har handlat lite saker under sin smekmånad som skickas hem separat. Bara det att Becky köpt lite mer än Luke är medveten om. Leveransen har just kommit.
”Jag tänkte att vi skulle kunna ha sakerna i ett hörn i vardagsrummet, bakom dörren. Så kan jag gå igenom dem när du är på jobbet.”
”Bra idé.” Luke nickar.
Jag står tyst en stund. Så kommer jag plötsligt ihåg de tjugo kinesiska morgonrockarna. Jag kanske kan smuggla in dem utan att Luke märker det.
”Och om de inte får plats där kan vi ha en del i sovrummet.” Säger jag.
”Om de inte får plats? ”Luke rynkar pannan. ”Hur mycket är det egenligen?”
”Inte särskilt mycket,” säger jag snabbt. ”Nästan ingenting! Jag menar, om de inte packat sakerna i jättestora lådor eller så.”
Luke ser lite misstänksam ut och jag vänder mig bort och lossas pilla med klockarmbandet. Nu när stunden är inne känner jag mig faktiskt en smula orolig.
Vi skjuter upp dörren där nere och går ut på gatan där en kille i jeans väntar brevid en liten skåpbil. Jag känner en lite våg av lättnad. Jag visste det! Titta bara på skåpbilen! Den är ju pytteliten!
”Mr Brandon, vet du vart vi skulle kunna parkera lastbilarna?”
”Lastbilarna?” upprepar Luke. ”Vad menar du med lastbilarna? ”Hans leende har liksom stelnat i ansiktet.
”Det är två lastbilar som ska lossas. Kan vi ställa dem på parkeringen där?”
”Naturligtvis”, säger jag snabbt, eftersom Luke tycks ha tappat talförmågan. ”Det går jättebra!”
”Två lastbilar?” säger Luke med misstroget tonfall.
”De har säkert grejer i dem till andra också”, säger jag snabbt.
Det är ju klart att vi inte köpt två lastbilar med saker. Det säger ju sig självt. Det vore ju löjligt. På tio månader kan vi ju inte… Jag är övertygad om att vi inte… Åh gud!
Underhållande böcker!
Minns att jag skrattade högt till denna, ett antal gånger!
Hysteriskt kul! Sträckläste den!