Min chef (eller allas högsta chef, alltså kyrkoherden, jag har ju en annan chef också) var här nyss och pratade lite. Han har varit i Afrika på ett studiebesök sen jag började så vi har inte pratat något sen intervjun. Åh vad glad jag blev av det, att prata med honom alltså!
Han berättade lite om varför de anställt mig, att han tyckte jag stack ut osv. Jag menar i och med att man blir anställd så borde man inse redan där att de gillar en, men så tänker man att man kanske var vettigast bland flera ovettiga och det vore ju tragiskt. Men nu vet jag konkret av vilka anledningar de valde mig. Verkligen superkul!! Så ska ha möte med honom nästa vecka. Då får jag vet mer angående vad som förväntas av mig och det känns ju kanon. Då får man börja hugga tag i saker samt göra en egen planering. Det är skönt när man känner att man saker och ting går framåt i livet!