”Jag var tjugo år gammal
Hon var en evighet
Hon lärde mej leva och gråta
Hon lärde mej allt jag vet
Vi brukade åka omkring
I hennes Dodge sextiosju
Hon sa: ”Vi kör hela natten
Jag vill se var alla vägar tar slut”
Du vet jag har skulder för livet
Jag bär på en tung gammal sten
Men nu bränner vi ner mjölkbutiken och älskar i lågornas sken”
”Som fångade fåglar i två rum och kök på fyrtio kvadrat
Bland blöjor och barnskrik, Lego och intrampad Sempermat
Vi hade ingen plan
Ingen given manual
Fick aldrig något arv, inget startkapital
Vi kunde skilts åt där och då
Men gjorde än en gång ett val
Vi älskade, vi slogs
Men hade mod att stanna kvar
Fick inget gratis på den här färden
Låt ingen trycka ner dej
Låt ingen jävel komma åt dej
Ge mej din packning och jag bär den
För det är du och jag mot världen
Vi två, vi hör inte hemma någonstans
Här är vi kind mot kind ännu i denna livslånga dans
Och trots att jag har kysst var millimeter av din hud
Är det som första gången jag rör vid dej nu
Så när vi fortsätter på färden”
”Vi kunde gått rätt mot botten
Och spolats bort för längesen
Jag är så glad att vi lever
Och kan känna nåt än
Här får du dagarna som aldrig kom
Dagarna vi inte visste nåt om
Vad vet vi om kärlek i tystnadens tid?
Åh, jag bär din ring och du bär min
Åh, kan det betyda någonting?
Åh, jag har min hand ännu i din
Åh, snälla, titta dej omkring
Detta är kärlek i tystnadens tid”
”Jag stod på knä för dej
Stod där på knä för dej
Jag sjöng dej hem igen
Åh, du min bästa vän
Kom, möt din friare
Han kommer ikväll
Lägg en nyckel vid dörrn
Är du snäll
Jag gick i regn för dej
Värmde en säng för dej
Jag lägger ner mitt svärd
Nu står jag avklädd här
Jag faller vilset i en värld utanför
Ställ inga frågor nu
Inga varför
Jag tänker inte ta nånting utav dej
Åh, älskling, jag vill ge
Allt utav mej ”
”Du var den vackraste kvinna som gått i regn utan skor
Mellan Lyckorna och Ljung
Gud, vad vi skrattade och svor
Du brukade kalla mej din prins
Fast du visste väl att jag bara var en servitris son
Jag svär att det kändes som om jag bara hade dej
Att leva eller dö för
Jag trodde du var en del av mej
Men när jag sökte dej i veckor, i varje blick, i varje telekatalog
Om du tror jag bara glömde eller suddade ut
Nej, jag har sparat allt i dolda fack
Och låst precis som du”
”Och ungen som skriker jämt
Vems tur är det nu?
Längs sömnlösa snårstigar kan en mänska så lätt bli ett djur
Vakna i vargtimman
Det enda dom hör är dånet från långtradarna på motorvägen strax utanför
Han säger: ”Var är livet, vad har vi gjort
Säg mej, hur kunde vi bli så gamla så fort
Den jag ser i spegeln, kan inte vara jag
Måste vi slåss i veckor för att älska en dag?”
”Jag kan inte viska
Mycket högre än så här
Jag kan inte visa dej
Mera tydligt än så här
Så om du inte hör mej nu
Om du inte vill förstå
Får du aldrig nånsin höra
Alla ord som jag sparat
Tänkte viska i ditt öra
Bara tillfället dök upp”
”Jag grep efter modet att slå mej fri
Slå mej lös
Att jag aldrig förstod
Min far låg i sängen med några dagar kvar
Han sa: ”Du får det svårt”
Det var hans sista ord
Han som var min hjälte
Han kunde allt
Men när jag skulle flyga fanns han inte där
En staty i mitt minne på en piedestal
En skugga att försvara för en son utan val”