”Han tar upp hennes tröja från sängen och begraver ansiktet i den. Tryggheten sprider sig som varmt badvatten runt honom. Att leva resten av livet utan lukten som bara är hennes. Han kan gå in ett rum och känna att hon just varit där, förnimma det sötkärva hon lämnar efter sig.”
”Jag tror inte att varje människa är unik. Om varje människa är unik så är unik ett rätt onödigt ord. ”Tror du inte att varje människa har något som gör just den speciell? ”Kanske, men i så fall har folk till nittonio procent något som gör dem tråkiga.” ”Och du, är du en av de få människorna som inte är tråkiga?” ”Jag tycker inte att jag är mer uppseendeväckande än någon annan. Skillnaden är att jag upptäckt att jag inte måste gå runt och låtsas att jag har en personlighet.”
”Från början finns alltid valet att vara ensam. Sedan blir det inte ett val längre. När slutade det att vara ett val? Vad är det i mig som har slutat att välja dig, och istället har flyttat in i dig så att jag måste vara med dig för att kunna vara med mig själv?”
Ur: Jag behöver sig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket” Debutroman av Gunnar Ardelius (1981).