När jag väntade på tunnelbanan, röda linjen, i eftermiddags efter att ha åkt den jäkla bussen, så var det något strul med just röda linjen. Så jag svor lite över det där tyst för mig själv. Inte för att jag behövde vänta länge, men ändå. Man blir ju sådär. Så läste jag nu att det berodde på att en man blivit överkörd av tåget, och det var därför det var strul. Då fick jag hemskt dåligt samvete över att ha blivit irriterad. Han tappade sin mobil på rälsen och hoppade efter den, men kom inte upp igen. Flera försökte hjälpa honom, utan resultat. Sen kom tåget som inte hann stanna. Usch vad hemskt och tragiskt.
Tänk vad snabbt livet kan avslutas.