Ingen kan väl ha missat uppståndelsen antar jag. Carola åkte och hälsade på sitt fadderbarn i Haiti och som present gav hon honom en Hugo Boss-parfym. Snällt kan tyckas, problemet var bara att pojken inte hade mat för dagen och inte gått i skola på två år då de inte har råd med det. Ett års skolgång kostar tydligen runt 100kr för honom. Parfymen kostade 650kr. Och därav uppståndelsen. Media har ”rasat” och människor har ”rasat”.
Ja, vad ska man säga om detta. Tanken i sig var säkert god, men det måste väl ha funnits vettigare saker att ge. Typ sex års skolgång?? Men jag är icke förvånad. Nej, vi pratar trots allt om samma kvinna som stod vid NK i juletider och delade ut sin egen julskiva till hemlösa för flera år sedan. Jag tror att Carola har ett mycket gott hjärta, men ibland har hon nog bara lite otur när hon tänker.
Det jag även reagerade på var att hon efter att ha träffat pojken åkte till en ”restaurang” och åt middag medans pojken och hans familj åt lite ris, det sista de hade kvar. En rissäck kanske hade varit en passande gåva?
Ja, men sen tycker jag att hela grejen har fått för stora proportioner. Jag menar hur många av alla dem som ”rasar” skänker själv pengar åt ett fadderbarn? Sen som Carola säger själv så har vi ingen aning om hur mycket pengar hon egentligen skänt sammanlagt till pojken och hans familj.
Men ändå… Skolgång, du skulle ha köpt honom flera års skolgång! Och mat, matmatmat!
Har för mig att jag läste att organisationen som Carola skänker till har som hjärtefråga att barn ska få gå i skolan. Också visar det sig att Carolas fadderbarn inte gått i skolan på två år.
Men som sagt, det är lätt att döma andra.
Läste ett inlägg om samma ämne i en blogg, och kollade sedan kommentarerna till inlägget. En person hade då skrivit typ så här: ”att skänka en parfym till en utsatt i Haiti vore detsamma som att skänka en badring till en överlevande av tsunamin.”
Jag är lite beredd att hålla med faktiskt.